Jaa.. vad ska man säga?

ingen sömn förra natten, men mitt hemska började vid 4-tiden imorses.
Då mamma ringer mig och säger att min älskade Gammelmormor hade gått bort.
Så vid 3-tiden inatt försvann världens goaste människa.

Har gråtit hela dagen, det finns en så stor otroligt stor sorg och saknad för henne.
Men nu har himlen fått den finaste ängeln av dem alla.

Här kommer lite dikter tillägnad, Juanita Svea Landeback.
Världens goaste och underbaraste gammelmormor!

Tack för vad du givit
Tack för vad du var
Tack för ljusa minnen
som du lämnat kvar.
Gråt inte vid min grav.
Jag finns inte där
Jag finns i solens spegelblänk på fjorden.
Jag finns i vindens lek över sädesfälten.Och när Du en tidig morgon
väcks av fåglars kvitter
är det min röst Du hör.
Så gråt inte vid min grav.
Jag är inte död.
Jag har bara gett mig av. 


Du sover gott, ej mer
Smärta du känner
Tyst dödens ängel viskar
sov i frid.
Låt oss minnas de
soliga dagar
då sorg och smärta
fjärran var
Låt oss minnas de
glädjedagar
då vi tillsammans var.
Vad tjänar det till att gråta
men sorgen känns så svår
Vårt tack, du käre Juanita
för alla dessa år.

En ros så vacker när den är röd men en ros ska vara vit för att representera död

Vi lägger den på kistan och fäller en tår då förlusten av dig gör framtiden svår.

Ett sorgebesked vi alla kan få Och dåligt av det vi alla kan må

Men den som tar sig tid att sörja Snabbare sin framtid kan börja.

Så kom den dagen Då du tog de sista andetagen

En sorg djup för oss alla När vi tog dina händer så kalla. 

Tack för alla dessa år min älskade gammelmormor.
Du kommer alltid finnas inom mig.
Du får leva och se efter oss alla.
Mina tårar då nu kommer falla.

Du betydde så mycket. men tack igen.
Men nu jag skall sörja, ännu igen.

Tack så mycket för att du fanns för mig!
Jag älskar dig, och kommer alltid att göra!