Ni läste förra gången att jag var orolig.. Det har dessvärre ökat.

Känns som om alla åker in på sjukhuset nu...
Min älskade gammelmormor kämpar för sitt liv och nu har min farmor åkt in till akuten.
Hur mycket ska en nästan 17-åring orka?
Finns så mycket tankar inom mig just nu. Vet inte vad jag ska tycka eller tänka.

Det jag vet är att jag mår inte bra. Mitt psyke är inte på den bästa nivån om man säger så.
Har inte kunnat äta ordentligt eller sova. Men nu har iaf matlusten börjat komma igen.
Men sömnproblemet kvarstår.

Har ni några tips om vad man ska göra?
Jag har aldrig varit med om en släkting som går bort vilket gör att min oro är på max. Mitt humör får man försöka hålla uppe, men slutar alltid med ett par oroväckande tårar på kvällen.

Jag har ont i magen och ont i huvudet hela tiden.
Jag får dölja mina tårar för var dag som går.

Men jag är evigt tacksam till er som finns och stöttar mig i detta och som bryr sig.
Ni är verkligen guld värda!

Allt detta händer samtidigt som jag själv försöker ta tag i min egna "deprission".

Ni får ha det skönt alla läsare, hoppas ni mår bättre än mig!
<3