Jag orkar inte mer.

Tårarna faller ner för kinden. Varje tår bränns eller svider.
Jag är rädd, vet inte hur jag ska reagera. Jag vet ju inte ens när det händer.
Och när man väl försöker acceptera att detta lär hända, då dyker nästa problem upp. Jag ger upp allt snart och flyger med dig. Jag sticker den i hjärtat å följer med dig. Ser hur bra alla skulle klara sig utan mig.

Jag klarar inte ens av med tanken att du lär försvinna. Men jag lovar, fortsätter det såhär, så kommer jag till dig.
Jag älskar dig, du har funnits hela livet, och nu har skiten tagit dig, och den vill ta dig ifrån mig.
Du är stark och kämpar, och jag ser upp till dig. Du kommer ALLTID finnas i mitt hjärta, som den underbara som skämta och alltid ville väl.

Och till dig med dina anklagelser. Kör ner dem. Du sårade mig så rejält. Du vet att jag mår SKIT men du bredde bara på min sorg och min ilska. Nu får du stå för konsekvenserna. Men vem vet? Kanske jag kan vara skonsam...

*brb himmelen*